Follow

Jag är inte coach men

Extremt faktaresistent podcast om träning, kost och “hälsa”.

Förlåt mig fader för jag har syndat. I avsnitt 44 av Jag är inte coach men begick jag kardinalfelet nummer ett - jag tänkte och uttryckte att schyssta killar minsann var annorlunda än random bastarder. Detta kom sig av att vi pratade om var sexuella trakasserier var mest utbredda i styrketräningsvärlden. Utifrån egen erfarenhet hävdade jag Crossfitboxarnas oskuld och tryckte samtidigt på problematiken med douchebags på andra typer av kommersiella gym.

Kritiken lät inte vänta på sig, vilket är bra. Någon skrev att det naturligtvis förekom även på CF-boxar att män tog sig friheter. Vidare ansågs det problematiskt att vi talade om boxen som en utopisk, fredad zon. Själv hade jag ju inte märkt någonting? Å andra sidan är jag varken jätteung eller jättesnygg heller, plus att jag mest går på dagens klass och vem har ens tid att talla på grannen mitt under brinnande AMRAP?

Tydligen tar sig vissa den tiden, står bakom samma tjej varje pass, kommenterar hennes kropp, fortsätter den tveksamma uppvaktningen på sociala medier. Vi har fått meddelanden som vittnar om förekomsten, och min yttersta medmänskliga princip är att alltid hörsamma utsatta kvinnor.

Så det var bara att backa. Har vi fel i sak vill vi veta det, detta borde jag dessutom ha tänkt på själv. Klart att det förekommer svineri även på de till synes ursnälla boxarnas golv. Vi må ha kommit lång jämfört med mången gymbro, men vi är inte above strukturerna.

För att komplettera reaktionerna gjorde vi en omröstning i Facebook-gruppen CF Sweden där vi frågade om respondenten hade erfarit eller bevittnat någon form av sexuella trakasserier på en certifierad box. När detta skrivs är resultatet 17 JA mot en majoritet på 247 som inkommit med svaret NEJ. Svagheter med den här typen av ickevetenskapliga undersökningar är att man riskerar att missa viktiga svar för att man inte vågar uttala sig då man inte är anonym. Styrkan är enkelheten. De allra flesta är helt enkelt mindre benägna att klicka sig vidare till extern webbplats. En annan svaghet som nästan alltid förekommer vid surveyundersökningar, stora som små, är att populationen är för liten för att resultatet ska vara generaliserbart.

Med full medvetenhet om att resultatet sannolikt inte är helt representativt i åtanke kan vi ändå konstatera att ungefär 5% svarat ja. Det är 5% för mycket. I det community vi vill bygga förekommer 0% trakasserier of any goddamned kind där vi tränar. Tänk bara hur många timmar vi spenderar på våra vuxenfritidsgårdar per månad eller år. Det är en plats där vi lär oss om oss själva, om att samarbeta och om att bli mer ödmjuka. Insinuanta kommentarer, obekväma blickar och förföljelse på messenger hör inte hemma här.

Nu vore det förstås lätt att säga hit the road Jack till alla som någonsin begått ett övertramp men jag tänker att man inte löser ett problem genom att skicka över det till grannen tvärs över gatan (AKA fitness 24/7) och ännu mindre okej är det att släta över en sådan händelse.

tjejerbox2.jpg

Vi behöver jobba preventivt i hela samhället för att få ett slut på det förbannade elände som pågått i alla branscher och communityn som nu har uppdagats i samband med #metoo-rörelsen. Förslag på utbildning i grundskolan om samtycke ligger som förslag. Män uppmanas för första gången någonsin att börja diskutera, på djupet, vad en konstruktiv mansroll i vår tid kan och bör bestå av. Allt sådant är jättebra men vi behöver också gräva där vi står. Här tror jag att nyckelordet är CIVILKURAGE.

Uppstår det problem blir ett naturligt steg ett att redan ha odlat en kultur där man vågar tala om för ägaren eller en coach man litar på att det förekommer oegentligheter. Steg två kommer att kosta på, det är obekvämt att ta snacket om hur man beter sig mot medmänniskor med den som tabbat sig, men det kommer inte vara hälften så obekvämt som för den som blir utsatt.  

Vi är en försvinnande liten del av samhället men - vi är en oersättlig pusselbit. Vi är ett sammanhang där många finner sin plats, kanske för första gången i sina liv. Crossfit ska handla om att alla kämpar på egna villkor, på sin nivå. Ingen ska objektifieras, alla får vara subjekt här. Ingen ska bli ett offer här, alla ska få känna sig som motsatsen - som hjältar.

Crossfit handlar till stor del om att våga, och du är jättemodig och superstark om du kan rycka tresiffrigt och springa runt på händer iklädd viktväst till frukost, men skulle du våga stå upp emot din vän om han betedde sig som ett svin?   

Lorena Sierra Gustavsson

GenushäxaJag är inte coach men

 

De finns de som enbart tränar för att se ut på ett visst sätt. De tycker egentligen inte det är så jävla kul att gymma men gör det ändå. Lite som att simma för att inte drunkna. Det är inte för att det är så jävla roligt liksom. Det finns de som tränar för att prestera. Det kan vara att kasta långt, springa fort eller lyfta tungt. Vad som helst. Utvecklingen, processen och framgångarna är drivkraften.

Sen finns det vi som tränar Crossfit.

...

Exakt hur det fungerar är inte superrelevant, bara vi blir trötta. Väldigt trötta. Träningen har inget konkret mål i form av utseende eller vinster - även om det så klart fan inte gör något om det går bra där. Ett pass som man inte stapplar hem ifrån känns misslyckat. Att ha kul under träningen är viktigare än resultaten. Trots hög skaderisk tränar vi hela tiden för att träningen är målet i sig.   

Vi vill göra saker vi inte kan, för fort, för ofta och för tungt. Den enda gränsen är vad kroppen och psyket klarar. Det finns ingen rädsla för att prova nya saker. Nya övningar uppfinns hela tiden. Use the wrong shit incorrectly. Jag har alltid älskat den här kompromisslösheten. Man anpassar sig i stundens hetta, man säger bara fuck it och kör. 

Vi hänger i skitiga boxar som egentligen är gamla nedlagda verkstäder. Vi har på oss konstiga kläder. Pratar ett språk bara vi förstår. Har alltid ont någonstans. Vi äter mer för att kunna träna mer. Vi åker bil i fyra timmar till tävlingar där högsta vinsten är en påse Nocco och någon rulle tejp. När våra belackare säger att vi är som en sekt har de fel. Vi är en subkultur. Vi är underground. Vi är punk.

cfg_taenna2.jpg

Men att köra på tills man spyr varje dag håller givetvis inte. De flesta boxar har insett att deras medlemsunderlag börjat sjunka undan på grund av skador och annat tjafs. I avsnitt efter avsnitt där vi intervjuat coacher på Jag är inte coach men har alla svarat samma. Vi har tagit ett steg tillbaka. Vi har börjat med prehab. Vi har deloadveckor, träningsfokus, tävlingsfokus om vart annat och så vidare. Det är klart att det här är bra. Det är klart att det här kommer göra att folk mår bättre men det är en kompromiss.

Det är för smart

Om någon säger till mig att jag ska göra Kalsu, Murph eller Fran imorgon blir jag först glad, sen rädd, sen nervös, sen glad igen, sen mår jag illa, sover skitdåligt och är allmänt frånvarande hela dagen tills att det är dags att köra. Efteråt är jag helt salig. Det är helt jävla underbart trots all smärta, svett, blod och andra hemskheter som lämnar kroppen. Sen längtar jag till nästa gång. Det är sjukt.

murcz4.jpg

I takt med att sporten växer och blir mer accepterad försvinner undergroundkänslan. Det är inte vi mot dem längre. Vi har blivit dem. När programmeringen blir mer och mer vettig blir den också mindre unik. Det som passar alla passar ingen. Vi kommer bli cable cross, snedbänk, kontakt och isolerade övningar. Tar man bort punken från crossfit blir det gruppklasser med styrketräning och cirkelfys på slutet. Det är jävligt viktigt att vi inte glömmer varifrån vi kommer och varför vi blev som vi blev. Old punks never die, they just stand at the back. Crossfit är för oss som gillar fart, att dricka en till och att fucking köra Angie på en vilodag.

Glöm aldrig det.

 

John Annerud

Rymdblomma 1Jag är inte coach men

Vi snackade om svin på gymmet i avsnitt 44 av Inte coach. Vi snackade om dräggen som vill hjälpa dig med passning men bara för att få klämma på dig. De som inte kan ge fan i att ge dig tips och försöker prata med dig trots att du har hörlurar, solglasögon, scarf, camotights och en stor skylt bredvid dig som det står INTE INTRESSERAD på. 

Jag har inte sett det här på någon Crossfitbox. Varken dessa idioter eller motsvarande crossfitvariant. Hur kommer detta sig? Tusen kronor i månaden är det första som dyker upp i skallen. Det är ungefär vad de flesta boxar tar i betalt just nu. Dessa skämt till män skulle inte betala det för att träna. De är knappt där för att träna ändå. De hänger på de billigaste gymmen och det är inte så jävla konstigt, det är inte träningen som är det viktiga. 199 kr/mån 24/7-bullshit passar mycket bättre för någon som bara är där för att curla och ragga brudar.

Frånvaron av personal är en annan aspekt. Mitt i natten är det fri jakt. Det är en viktig faktor. De vet om att deras beteende inte är ok men de gör det ändå. Varningsklocka.

Jag tror inte det hänger många drägg på seriösa träningsställen. Lyftar- och friidrottsklubbar är fredade zoner. Om det dyker upp nån fräsching så är det en bonus men knappast något main objective att börja ragga. Folk är där för att träna, punkt. Det är inget fel med att tycka att någon med tajta kläder är snygg. Det är inget fel med att snegla på denne/denna men man passerar en gräns när man öppet stirrar. Ingen ber om det bara för att de vill se bra ut.

dr_gg1.jpg

På en cf-box är det självklart att kvinnorna har samma rätt till plats, tid och utrustning som männen. Det är inte ens en grej och har aldrig varit det. Hon böjer där nu, du får vänta, ingen diskussion. Dessutom står inte tjejerna med små rosa hantlar och oroar sig för att bli starka. De oroar sig för att inte bli starka. De har en lång lista med övningar de vill bemästra och då kan man fan inte vara trådsmal, ha thigh gap, och somna hungrig varje kväll. Faktumet att man uppmuntras att skriva ner sina prestationer gör att fokuset ändras från passiv utseendehets till aktiv jakt på att bli fysiskt bättre. När damerna blir starkare och klarar av allt fler utmaningar växer deras självförtroende och blir svårare mål för dräggen och deras maktspråk.

Men kärleken och passionen spirar på crossfitboxarna. Det är inte så jävla konstigt. En plats där alla är jämlika, har samma mål och inte nojar om hur de ser ut känns rätt idealisk för romanser.

 

Det kanske är ett rätt bra recept för övriga samhället också?

 

John Annerud

Rymdblomma 1Jag är inte coach men

Avsnitt fyrtiofyra!

Lorena Sierra Gustavsson gästar oss igen. Vi tog in lite frågor från våra kära FANS och gjorde vårt bästa för att besvara dessa! Det ballade givetvis ur lite och det är synnerligen oklart om några svar gavs.

Därefter hamnade vi på lite tungare ämnen som inbegrep sextrakasserier på gym och tjejavdelningar. Det blev en del rants, sidospår, bekännelser, svordomar, ilsk men också lite älsk.

In och lyssna. Viktigt. Dela.

 

Kämpa samtliga! 

Inte coach

00:0000:00

- Äh, jag behöver verkligen lite choklad nu tänker du och köper en så stor kloss att du får aktivera din bålmuskulatur när du baxar upp den från hyllan. - Fuck viktnedgång, jag förtjänar det här. Ditt förnuft är satt på mute sedan någon timme. Riktigt bra argument för att äta en månadsranson choklad regnar runt i skallen. Vafan? Du med din järndisciplin? Hur blev det så här? 

Att äta aktiverar hjärnans belöningssystem. Alltså precis som när man ger sin hund en godis för att den är duktig eller ungarna en iPad när de håller käften. Vad som helst. Men det här systemet kan lätt balla ur. Helt plötsligt börjar hundjäveln sitta hela tiden och ungarna bara vara snälla lagom till jul.

Du är inte ett dugg bättre. Hos gemene man står mängden skräpmat som inmundigas i direkt relation till känslotillståndet. Mår man bra äter man duktigt. Mår man skit äter man skräp. Varför? Därför att det är lycka på kommando. Det är tillfälligt och det är fejk. Det följs i princip alltid av en baksmälla i form av skuldkänslor men vi gör det om och om igen ändå, trots att vi inte vill.

socker.jpg

Det här är ihärdigt påhejat av den ondskefulla livsmedelsindustrin. Något chipsmärkes jävla fredagsmysreklam slår extra hårt när man är helt mosad efter en veckas psykisk tortyr på jobbet. Vad händer då? De flesta köper godis, alkohol, finmat och något skräp på nätet av bara farten.

Detta blir givetvis också värre med tiden. Så klart - livet är ju skit. Du köper mer för varje gång och du handlar det oftareDet som förr var lyx blir det nya normala. En Snickers medan du väntar på bussen blir en självklarhet. När du är deppig blir det istället två. Dubbla. 

Ibland leder ett intensivt men kortvarigt förbud mot skitmat till en långsiktig medvetenhet om vad man äter. I alldeles för många fall blir man fucked for life. Att ens titta på en burk nutella ger en skuldkänslor - som gör att man mår dåligt - som gör att man köper skiten - som gör att man mår ännu sämre och så vidare. Chocolate always wins.

junk.jpg

Fun!

För min egen del så är det regelbundna uppryckningar med förutsägbart och obönhörligt förfall därefter som gäller. Jag är jätteduktig i några veckor, mindre duktig ett tag och sen är det kaos innan jag får panik och slutar med alla skitvanor och det börjar om. Cirkeln sluts.

Sluta äta skräp, sägs det. Det låter så lätt. När man är mätt är det inga problem att skita i att köpa ett bigpack snickers men när man är vrålhungrig så är man inte lika tuff. Ni har alla varit där, ni vet precis vad jag pratar om. Handla - för - helvete - aldrig - hungrig om du har någon sorts tanke med hur du äter. 

Det är dessutom i själva verket lite oklart var gränsen går för vad som är dåligt för en. Hel och halvfabrikat. Processad och halvprocessat. Är keso dåligt, det är ju processad mat? Många förtröstande sanningar delas dessutom runt fikabordet. Choklad är egentligen nyttigt. Glass är egentligen nyttigt.

- Nej, det är det fan inte! Sluta läs idiotiska bloggar om kost, fråga en expert istället, en riktig expert alltså. En sådan med en vetenskaplig utbildning. Inte något jävla youtube/wikipediaproffs.

På något sätt måste vi få in i våra skallar att vad som är nyttigt för oss inte är vad våra hjärnor vill ha. Vi är byggda för att kuta runt i Afrika. Trötta, kalla och hungriga. Ständigt drivna av ångest, rädsla och begär. Ständigt på jakt efter föda. Då fungerar alla system perfekt. Varenda mekanism som gör oss feta och dumma i huvudet i det moderna samhället kommer till sin rätt.

Men vem fan vill leva så? Ungefär ingen. Vi vältrar oss i vårt överflöd men för att inte dö i förtid så simulerar vi hemskt-liv-på-savannen. Istället för att slita i gruvan dag ut och dag in kör vi funktionella övningar på gymmet. Vi bär en meningslös säck fram och tillbaka över golvet istället för att bärga skörden. Istället för att regelbundet få slut på mat så fyller vi våra magar med grönkål eller simulerar hungersnöd med 5:2 dieten.

Vi har det så bra att vi måste låtsas ha det dåligt. Vi har det så bekvämt att våra kroppar går sönder. Vi har så mycket mat att vi äter ihjäl oss. Kanske dags att backa bandet lite?

 

John Annerud

Rymdblomma 1Jag är inte coach men

I en värld som blir (?) mer och mer öppen och gränslös verkar det som att vi som människor får ett allt större behov av att kategorisera saker och ting. Det har också tack vare de kommunikationsmöjligheterna som finns idag aldrig varit enklare att nå ut med åsikter och budskap vilket många till fullo utnyttjar. Tyvärr blir det dock ofta polariserat utan större nyansering vilket i och för sig kan vara spännande men ibland är det förvånande vilken energi det läggs på detaljer samtidigt som helheten glöms bort.

Crossfit går egentligen mot allt det som psykologiskt får oss att må bra. Generellt gillar vi förutsägbarhet och trygghet eftersom det får oss att känna att vi har koll på det sammanhang vi befinner oss i. Vi gillar ordning och reda och det känns bra med struktur och riktlinjer. När något främmande dyker upp som vi inte känner igen reagerar vi med instinkter från tiden där varje dag handlade om överlevnad. Kroppens alarmsystem sätter igång och vi förbereder oss för kamp eller flykt. Vi är också till stor del flockdjur och fungerar så att den egna grupptillhörigheten stärks av att det finns en annan grupp som står för något annat. Det är bland annat dessa fenomen som är mekanismerna bakom fördomar eller varför inte rivaliteten mellan två fotbollsklackar för att ta ett lite mer banalt exempel.

vadfan_rcf2.jpg

Det är väldigt lätt till hands att tycka något om Crossfit. Uppenbarligen har många synpunkter och åsikter om företeelsen men vi måste komma ihåg att det inte bara handlar om negativ input. Träningsformen växer stadigt och det gäller både antal affilierade boxar och gym eller delar av gym där så kallad funktionell träning bedrivs. Även som tävlingsform händer det mycket, både inom Crossfit Games och avknoppningar som exempelvis Grid och Functional fitness. Andra exempel på att trenden allt mer går ifrån träning av isolerade muskelgrupper i maskiner är explosionen av utegym och OCR-lopp. Det går säga vad man vill om att Crossfit som koncept är privatägt men det är inte orimligt att tro att det faktiskt till viss del bidragit till det vi ser hända nu.

Men vad är det då? Vad menar vi när vi pratar om Crossfit? Motfrågan är om det egentligen är så viktigt att få fram ett klockrent svar på den frågan? Kanske är det så att vissa människor tycker det är mer intressant att träna många färdigheter jämfört med att specialisera sig. Kanske är det just avsaknaden av förutsägbarhet som gör att det blir spännande och lite av en motvikt till övriga livet.  Kanske är det så att den funktionella träningen faktiskt leder till praktisk nytta i vardagslivet. Kanske är det bara jävligt roligt. 

Det är troligen bra om diskussioner om detta fortsätter även framöver. Det tyder på att utveckling sker och att det är raka motsatsen till gammalt konservativt tänkande. Även inom Crossfit-rörelsen finns ju faktiskt en del gamla sanningar och synsätt som behöver utmanas och ifrågasättas. Tänk om ingen brytt sig överhuvudtaget? Så oavsett vad vi kallar det och exakt vad det innebär så är det en häftig utveckling som pågår och det känns väldigt inspirerande att vara en del av det.

 

Mikael Selvin

GästskribentJag är inte coach men

Finbesök i avsnitt FYRA TREA SLUT. Robert Näshammar Gill var kanske inte i superbra form efter att han på ett mycket välavvägt och moget sätt firat Gais 3-0 seger dagen innan. Han var rentav lite risig. Han hade iofs tränat också. Vi pratade om honom så klart, fotboll, hur man börjar träna, köttfärshänder, doping, ironi, bänkpress, att vara PT, hur man hanterar kliener som PT, hur han blev PT - en jävla massa om PT helt enkelt! Och massa annat! In och lyssna nu! 

 

Also, marcs var inte med pga nörd. 

00:0000:00

Överallt hör du lika övertygande som motsatta åsikter om vad som faktiskt gäller när det kommer till mat. Uteslutningar, restriktioner, förbud ställs emot formler, fysik och rena Excelonanin. Ju kortare och lättare att förstå desto troligare är det att det är nerdummad skit gjord för att vara så lättsåld som möjligt. Ju mer avancerat och obegripligt desto troligare är det att du inte kommer orka följa det. Här kommer vår filosofi, vi kallar den Inte coach-modellen.

Håll till godo.

För vem? Dig som tränar 3-5 gånger i veckan och blir trött på riktigt.

Vad är förbjudet? Inget.

Vad är inte-så-bra? Skräpmat.

Vad är bra? Mat du lagat själv från basvaror.

Måste man äta sallad? Ja.

Får man dricka alkohol? Ja.

Riktlinjer innehåll? Fett innehåller mycket kalorier. Sallad innehåller lite kalorier.

Hur ofta ska man äta? När man är hungrig. Gäller kvinna också.

Om man vill gå upp/ner i vikt? Ät mer/mindre.

Får man äta kolhydrater? JA FÖR HELVETE

Hur ska man träna? Ja.

Är sötningsmedel farligt? Nej, det är fan svinbra.

Måste man äta varierat? Nej.

Måste man äta mellanmål? Nej.

Vad ska man göra om man får panik? Ta det lugnt och håll kursen.

Vad ska man göra om man råkat vräka i sig en massa skräp? Glöm och gå vidare. Skuldkänslor är förbjudna.

Övriga riktlinjer: Sov jättelänge. Vila när du är trött. Försök byta jobb om ditt jobb får dig att må dåligt. Sluta ät när du är mätt. Ha roligt. Drick mycket vatten. Prova nya saker. Dansa på bordet. Bry dig inte om vad andra tycker. Var snäll.

Jag är inte coach men

Du har stenkoll på vad du äter. Varenda gram. Ätit rent så länge du kan minnas. Förutom den där tårtan du var tvungen att äta för att mamma fyllde år, men den gills inte. Du har hittat den bästa programmeringen som passar dig perfekt. Betalar extra för att få den individanpassad. Du pratar med din tränare varje dag och slipar detaljer. Du har en långsiktig plan. Delmål. Set, reps, övningar, kalorier. Allt är klart. Du tänker på träningen hela tiden. Kan inte fokusera på jobbet. Scannar igenom instagram. Alltid telefonen i handen. Lyssnar på podcasts med de bästa gästerna. Läser allt. Vet precis vilka fel andra gör. Dömer. Ingen har din kontroll. Ingen har ditt fokus.

Det sticker till i ena knäet. Fan! Du har ju två set kvar. Masserar lite granna. Äh, det släpper. Gör några böj utan vikt och tycker det känns ok. Kör vidare. Ingen fara. Det känns bara lite granna. Inte så konstigt. Du har ju kört på som fan det senaste.

b_j.jpg

Nästa morgon känner du direkt att någonting är fel. Det gör ont som fan i knäet hela tiden. Magen strular fortfarande. Jävlats i flera veckor. Fan! Du har inte tid med det här. Tävling snart. Skit också. Får ta en vilodag. Eller nej, du drar in och kör lite soft. Kan inte ta en vilodag nu. Hamnar efter. Tränaren säger att du ska ta det lugnare men vafan vet han egentligen? Du känner dig själv bäst.

Skitdag. Skitträning. Det kändes värdelöst att bara ta det lugnt när de andra körde. Drog några skämt om att vara en lat jävel. En sån som känner efter. Jävla kärring. Bror duktig. Du körde lite hårdare än det var tänkt.

blablabla.jpg

Läkaren ser trött och sur ut. - Vadå tränade vidare? Är du inte klok? Operation. Fullständig återhämtning tar ett år. Allt förstört. - Vadå tränade vidare?

Är du inte klok?

 

John Annerud

Rymdblomma 1Jag är inte coach men

Förtioandra avsnittet!

Dudebros. 

Vad i helvete är detta? Finns det en svensk motsvarighet? Djuplodad analys.

Har Crossfit blivit mainstream?

Har Crossfit tappat stinget? Blivit för smart? Diskussion följer.

Snygg vs funktionell fysik?

Vad är viktigast? Hur tänker vi kring det här? Vi kommer inte fram till något men skit i det!

Lyssna!

00:0000:00

Older Episodes »