Follow

Archive for August 2018

Avsnitt sjuttiosex! Det snackas om SM i funktionell fitness, doping och framförallt, Greg Glassmans skyffelavrättning av hela Crossfit Games as we know it! In och lyssna!

00:0000:00

Read Full Post »

Vill man vara fin..

Om det är nånting jag inte pallar med så är det när man tror att en ätstörning handlar om att den drabbade vill uppnå ett speciellt utseende. Att hen vill "bli fin" enligt en normativ standard. Om så hade varit fallet hade jag alltså valt att skaffa mig kronisk värk, viss benskörhet, ibs, en trasig höft, kraschade relationer, utebliven karriär och noll kronor på banken för en jävla look. Ingen gör så. Ingen, hur fåfäng hen än må vara avsäger sig allt som är värdefullt för att möjligtvis uppnå ett visst utseende. Inte ens kroppsbyggare är så oförsiktiga.

Kan det helt enkelt vara så att anorexia inte (bara) handlar om att vilja vara smal? När jag sprungit i snöstorm och köldskadat tårna har det då verkligen inte handlat om att jag så förtvivlat ville se ut som Kate Moss. Det har handlat om att inte ha något val. Just det, en väljer ingenting när en har en ätstörning. Ätstörningen väljer åt en. Vi som vi gör, och utsätter oss för alla dessa extrema påfrestningarna för att vi har ett driv inom oss som tvingar oss att fortsätta späka oss, ta sönder våra kroppar. Många beskriver det som en inre röst, men det är en sanning med modifikation. Vi hör i regel inte en faktisk röst som personer med andra sorters vanföreställningar kan göra, jag skulle mera klassa det som en oerhört kraftfull känsla, en fobisk rädsla för att härbärgera minsta lilla kalori. Känslan tvingar en att fortsätta springa, skära bort mer och mer delar av kosten, kräkas upp det som i en stund av oförsiktighet intagits, och värst av allt - sjukdomen tvingar en att ljuga för de man älskar mest för att den ska få fortsätt herravälde över den sjukes värld.

Tror ni mig inte? Faktum är att jag till denna dag aldrig mött en annan drabbad som hävdar "sjuka ideal" som skäl för deras sjukdom. Fåfängan lyser med sin frånvaro medan drag av ångest, kontrollbehov, tvångstankar och låg självkänsla är framträdande. Jag har sett mig i spegeln som sjuk och blivit glad för utstickande benknotor, lanugohår och insjunkna ögon. Att vara ful som stryk betydde att jag var på rätt spår enligt anorexin.

För ju mer man svälter desto fulare blir man. Om jag vill se bra ut är det ett hälsotecken. När jag vill känna mig fin betyder det att ätstörningen inte tar allt mitt fokus. Lite fåfänga kan vara hälsosamt, då snackar vi inte att sätta helt orimliga målbilder à la fitnessbrud eller toppmodell. Missförstå mig rätt, de är jättefina, men jag vill inte se ut som dem, jag vill se ut som Lorena. När jag mår bra det vill säga. När jag är uppe i sjukdomen tittar jag inte ens i spegeln. Bara på vågen, bara på siffrorna. Jag känner att jag hellre säger det en gång för mycket än en för lite, att ätstörningar har så lite med yta och sjuka ideal att göra. För jag blir ledsen och orolig när man tror att någon på riktigt sakta kan ta livet av sig "bara" för att vara smal, det späder bara på fördomar om ätstörda som en liten grupp förvirrade småtjejer, när det är en komplex och dödlig sjukdom som kan drabba vem som helst.

Idealen då? Är de inte sjuka? Jo. De är helt jävla uppåt väggarna, de är ouppnåeliga och får folk att må piss. Det behöver vi också prata om. Det är inte ett hälsotecken för ett samhälle när var femte trettonåring bantar eller har bantat. Där tonåringar tycker att de är för tjocka trots att de ligger inom normalkurvan. Allt vi matas med är en slippery slope, för börjar "fel" person banta kan ätstörningar triggas. Andra får "bara" väldigt dålig självkänsla. Vi behöver diskutera hur detta kan undvikas och inte bara snacka, agera också. Vi behöver lära oss och kidsen och teensen att den bästa man kan se ut som är sig själv. Men - utan att förringa alla de negativa aspekter som dessa ideal kan framkalla vill jag ändå hävda att de ensamma aldrig kan vara orsaken till att en ätstörning vidmakthålls.

 

Lorena Sierra Gustavsson

Batikhäxa Jag är inte coach men

Read Full Post »

Avsnitt sjuttiofem! Crossfit games är över och idioterna skall i vanlig ordning bringa klarhet i vad som hände, vad som var relevant och vad som var högst jävla irrelevant. Vi diskuterar upplägget, atleterna, wodarna, vad som fattades, vad som inte fattades, vad som kommer att hända samt har fel om det mesta! Mycket nöje!

00:0000:00

Read Full Post »