Follow

Du är i vägen. Balla gänget ska träna. Det är öppen träning för alla medlemmar men vissa breder ut sig mer än andra. Främst de med coola shorts, muscle-ups och magrutor som syns utan filter. Du känner igen dem på att de bara hälsar på varandra, bara pratar med varandra och inte har en aning om vad du heter.

För många är inte det här något problem men för de mer betänksamma ibland oss är stämningen de skapar en aning avskräckande. Det är ingen hjärtlig och öppen atmosfär när balla gänget håller låda. Har du precis börjat, är en ordinär sopa eller helt enkelt bara en sådan som inte tuggar tugget så känner du dig lätt illa till mods runt dem. I deras värld finns du inte förrän du har något att komma med. Det värsta de vet är en sopig nybörjare som tar plats där de ska köra sin viktiga träning. Den som är viktigare än din

Det är vattentäta skott mellan de balla och de oballa. Det är som två olika klasser - och då menar jag inte den sortens klass man kan boka. Det har en egen box i boxen, en egen klubb, ett eget gäng. Alla är inte födda till mentala isberg som skiter i sin omgivning och kör sitt race. Om någon vanlig jävel med endast ett par säsonger body pump i ryggen smyger in på en box och tittar runt lite får se översittarna från högstadiet stå och utstråla fuck you smyger nog många av dem ut igen.

Elitismen är en en jävligt snäll, mjuk och fluffig form av mobbning. Crossfit skall vara för alla men vissa går före. De starka blir viktigare än de svaga. Om det är tajt med yta i Open Gym-delen av boxen så är det de vanliga medlemmarna som flyttar på sig eftersom balla gänget med självklarhet har förtur.

Alla har samma rätt till boxens utrymmen och plats, right? Så står det på varenda bortglömd "boxens-regler"-sida. Men det blir inte alltid så i praktiken. Jag vet att det oftast inte är något medvetet beteende från balla gänget. Det är en vana. Eftersom det känns bra och ingen säger något så har de ingen anledning att ifrågasätta sitt eget beteende. 

ballag_nget2.jpg

Det talas mycket om den berömda gemenskapen i crossfit. CrossFit HQ lägger upp filmer på gamla tanter som får vara med och leka samtidigt som de kröner The fittest on earth. Man bygger en kultur som hedrar den med rätt antal reps, kilon och sekunder samtidigt som man vill ha med de som inte ens pallar att försöka. Det är klart att det blir lite svajigt med fokuset ute i boxarna. 

Få andra fysiska träningsformer har en så stark emfas på tillsammans. Men inte överallt och inte hur som helst. Boxarna är olika bra på att hantera det här. Jag är helt säker på att vissa uppmuntrar en vassare stämning eftersom det triggar mer tävlingsinriktade individer att köra hårdare. Ok, each to their own, men prata inte någon mysig dynga om vikten av gemenskap och glädje då för det är bara missvisande.

På vissa ställen sitter man i finstolen med en kopp kaffe innan man ens hunnit klart on-rampen, i andra får man grisa i månader innan någon säger hej. Jag har hört många prata om hur det kändes som om de inte var vatten värda innan de lyckades imponera på någon nyckelperson. Ett tungt lyft eller bra tid gav en godkäntstämpel och helt plötsligt existerade man. Det ligger dock i sakens natur att de flesta inte kommer dit. En exklusiv klubb är inte öppen för alla. Istället slutar många eller byter till en box med en betydligt mer öppen atmosfär.  

It takes one to know one sägs det och det stämmer i det här fallet. På min förra box tog jag plats, förde (om möjligt mer) oväsen och störde mig på alla nybörjare. Det var gött som fan, men knappast en fest för de som kom i min väg. Ett boxbyte senare var jag inte lika tuff. Nu var det jag som stod i hörnet och kände mig besvärlig. Karma är jobbigt.  

Alla som varit insyltade i en tajt sluten social krets (dvs sekt) vet att medlemsdynamik är krångligt som fan. Att ägare och coacher är vakna är väldigt viktigt. De måste gå in och neutralisera, stödja de mer tafatta och bryta dåliga vanor hos andra. Att skapa en öppen och inkluderande miljö är dock lättare sagt än gjort och en stor del hänger nog på att man har tur med en bra mix av medlemmar. Man kan inte tvinga folk att vara kompisar men man kan tvinga folk att respektera varandra och vara mer observanta. 

Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Det är inte svårt.

John Annerud

Rymdblomma 1Jag är inte coach men

Share