Follow

- Oh no, you didn’t!

Det finns två riktigt dumma saker man kan göra på internet. Det ena är att påstå att Volbeat är band för obildade sopor, det andra är att jämföra Crossfit och Strongman. Inte för att någon Crossfitare skulle bli speciellt irriterad över att bli jämförd med vad de oftast tycker är ett gäng tjockisar som blir andfådda av att ta rulltrappan. Nej, de som blir förbannade är de starka männen eftersom de kollektivt hatar Crossfit. Varför har jag redan gått igenom någon annanstans. Crossfit och Strongman är de styrkesporterna som är mest lika varandra. Tyngdlyftning har sin alkoholiserade kusin styrkelyft, Strongman har sin utvecklingstörda lillebror Crossfit. Sorry, men så är det. Det är lätt att få för sig att Strongman är rätt likt styrkelyftning men så är det inte. Båda kör visserligen marklyft men det är långt ifrån legio att Strongman kör med godkända viktplattor, stänger och så vidare. De brukar skoja till det med kortare lyfthöjd, jobbigare stång eller att gå för maxreps. Det är inte ens i närheten av lika uppstyrt med regler och reglemente, tvärtom är det snarare lika kaotiskt som på en Crossfittävling. Skiten ska upp, det är allt. Det är bara i Crossfit och Strongman det är så okomplicerat.

Ingen jävel som läst mitt svammel blir speciellt överraskad av att jag tycker att Crossfit är den roligaste träningsformen. Strongman kommer på en stark andraplats och den enda anledningen att den gör det är att jag verkligen inte är stark någonstans. Det är förbannat roligt att lyfta säckar, ok, stockar, bilar, stenar och öltunnor. Variationen är det som gör det för mig. Jag skulle dö tråkdöden om jag var tvungen att ägna mig åt bara tre lyft dag ut och dag in, kompletteringsövningar till trots. Jag får alltid Crossfitvibes när jag tränar Strongman och det är inte så jävla konstigt. De är väldigt lika, men hur lika egentligen? Vad har de gemensamt?

Först och främst, man kör alldeles för hårt i båda, speciellt i tävlingssammanhang. Ni som har sett både Crossfit och Strongmantävlingar vet att man alltid får ett gäng cringe-moments när någon ger sig på något de fan inte ens borde vara i närheten av. Inget för sjukgymnaster. Visst, det är tävling men samma sak händer när man tränar. Man hetsar varandra att köra hårdare, tyngre och längre. Det är den överlägset största gemensamma nämnaren och det är asgött. Jag älskar sån skit. Allting är som roligast precis innan det går åt helvete.

Man kan argumentera ihjäl sig om att det minsann går att träna Strongman och Crossfit utan att skada sig. Det är ju bara funktionella övningar. Well, jag vet inte hur ofta jag skulle få nytta av att kasta öltunnor 5-6 meter upp i luften eller släpa en lastbil i rep men det är klart. Nån dag behöver jag kanske sno och släpa iväg en långtradare fullastad med bira för att sedan slänga lasten över Kumlas yttre mur men det är inget jag känner ett starkt behov av att förbereda mig för. Farmers walk med ett sexpack julmust i varje finger är väl den mest realistiska applikationen av Strongman för medelsvensken.

Crossfit är förstås inte mycket bättre. Om jag hamnar i en situation i verkliga livet där jag verkligen måste häva mig upp i ett räcke eller vifta med 60 kilo upp och ner i några minuter kommer jag dö. Oavsett vad det gäller. Jag skulle dock sätta pengarna på att lite bättre flås och gymnastikfärdigheter underlättar när man med hast bör befinna sig annorstädes.

I båda sporterna gör vi i vilket fall som helst dumma saker för tungt, för ofta och för snabbt.

Det andra är flummeriet med att lyfta konstiga och oväntade saker. Det är alla upptänkliga varianter av marklyft, man lyfter atlasstenar och springer med säckar. Distanser och vikter är från fall till fall och ingen jävel kan vara säker på vad som kommer. Vad jag vill se i Strongman är fan pullups. Jävlar vad roligt det hade varit. Då snackar vi fan styrka. 

 strongman4.jpg

Det tredje är gemenskapen. En Strongmanklubb är lika tajt som en Crossfitbox av motsvarande storlek. I Strongman känner de flesta varandra, precis som i början av Crossfit i Sverige. Det blir en stark vi-mot-dem känsla när övriga samhället betraktar ens passion som udda.

Skillnaderna då? Det är inte så jävla uppenbart som man kan tro. Visst, vikterna är förbannat mycket tyngre i Strongman. Om vi pratar bäst-i-sverige-nivå, alltså SM i år, så lyfte de 360 till 390 kg i marklyft 1RM och reppade loss rejält med 150 kg i safe-lift, (typ pushpress med två vingliga jävla soptunnor hängandes i stången). En vikt som kan jämföras med 200+ kg om det vore en vanlig skivstång med vanliga vikter. Jämför detta med det tyngsta jag sett i en Crossfittävling, herrarnas 200 kg x2 i marklyft i Dubai Fitness Challenge så borde skillnaden vara klar. Men Strongman är fan flåsigare än vad man kan tro. Att springa iväg med några hundra kilo i farmers walk är inget man gör med vilopuls direkt. Faktum är att de flesta av Strongmaneventen jag har sett är antingen for reps eller på tid. Det är rätt sällan de bara ska grisa upp en tung vikt. Det tränas förvånansvärt lite cardio i Strongman får jag säga med tanke på grenarna.

Sen har vi det fula trollet steroider som förstör den goda stämningen när man pratar om sånt här. Det är en stor fet rosa elefant i all Strongmanrapportering, ingen vågar andas om det. Testas atleterna? Jag har aldrig hört talas om det men jag kan ha fel. Behöver man ens testa dem? De flesta är rörande överens om att på dopingfronten är Strongman ungefär lika rent som en gratistoalett i Stockholms innerstad. Hur det än är med det så är huvudsaken att alla tävlar på lika villkor, ens långsiktiga hälsa kommer inte i första hand om man på allvar satsar på Strongman. Finns det doping i Crossfit? Ja. Är det vanligt? Oklart. När bronsmedaljören i årets games åkte dit stod det klart för de flesta att det här nog är mer utbrett än vad som tidigare trots men det är förbjudet. Både i reglerna och i praktiken.  

Det är jämnare mellan könen vad gäller utövare i Crossfit än i Strongman/Strongwoman. I många boxar är det fler kvinnliga medlemmar än manliga. I Strongman har Strongwoman precis börjat komma igång. Jag har inga siffror på antalet men gissningsvis är det väldigt få jämfört med männen fortfarande. SM i Strongwoman har en lägre status och äger rum på annan plats med andra grenar än Strongman. I Crossfit är det alltid 100% jämnställt på den fronten. Samma pengar, samma grenar, samma exponering, inget snack. Där ligger Strongman rejält efter. 

 strongman5.jpg

Crossfittjejer får mycket skit för att de ser “manliga ut” av obildade sopor men det är inget emot vad Strongwomen får. Här gäller det att bli stor, stark och kraftig. Inget som följer rådande ideal direkt. Det är ganska uppenbart att man inte bara behöver vara fysiskt stark för att på allvar satsa på Strongwoman.

Här kommer vi till den sista stora skillnaden. Maten. En Crossfitatlet ska helst inte släpa runt på för mycket fett om denne vill komma någonvart tävlingsmässigt. För en Strongman är det bara bra. Konstant kaloriöverskott innebär att man inte torskar några gains överhuvudtaget plus att en stor kroppsmassa aldrig är fel om man ska förflytta tunga objekt. I Crossfitkretsar pratas det fortfarande nervöst om zone, paleo och macrooptimering, i Strongman blir man nervös när man inte ätit på en kvart. En enorm skillnad. Crossfitare har gärna så lite kläder på sig som möjligt, tröjan ryker helst innan passet ens börjat. Om en Strongman kör bar överkropp är det för att hen blir förbannad och river sönder tröjan efter avklarad gren eller om det skall idkas .. eh striptease?

John Annerud

Rymdblomma 1 Jag är inte coach men

Share