- Äh, jag behöver verkligen lite choklad nu tänker du och köper en så stor kloss att du får aktivera din bålmuskulatur när du baxar upp den från hyllan. - Fuck viktnedgång, jag förtjänar det här. Ditt förnuft är satt på mute sedan någon timme. Riktigt bra argument för att äta en månadsranson choklad regnar runt i skallen. Vafan? Du med din järndisciplin? Hur blev det så här? 

Att äta aktiverar hjärnans belöningssystem. Alltså precis som när man ger sin hund en godis för att den är duktig eller ungarna en iPad när de håller käften. Vad som helst. Men det här systemet kan lätt balla ur. Helt plötsligt börjar hundjäveln sitta hela tiden och ungarna bara vara snälla lagom till jul.

Du är inte ett dugg bättre. Hos gemene man står mängden skräpmat som inmundigas i direkt relation till känslotillståndet. Mår man bra äter man duktigt. Mår man skit äter man skräp. Varför? Därför att det är lycka på kommando. Det är tillfälligt och det är fejk. Det följs i princip alltid av en baksmälla i form av skuldkänslor men vi gör det om och om igen ändå, trots att vi inte vill.

Det här är ihärdigt påhejat av den ondskefulla livsmedelsindustrin. Något chipsmärkes jävla fredagsmysreklam slår extra hårt när man är helt mosad efter en veckas psykisk tortyr på jobbet. Vad händer då? De flesta köper godis, alkohol, finmat och något skräp på nätet av bara farten.

Detta blir givetvis också värre med tiden. Så klart - livet är ju skit. Du köper mer för varje gång och du handlar det oftareDet som förr var lyx blir det nya normala. En Snickers medan du väntar på bussen blir en självklarhet. När du är deppig blir det istället två. Dubbla. 

Ibland leder ett intensivt men kortvarigt förbud mot skitmat till en långsiktig medvetenhet om vad man äter. I alldeles för många fall blir man fucked for life. Att ens titta på en burk nutella ger en skuldkänslor - som gör att man mår dåligt - som gör att man köper skiten - som gör att man mår ännu sämre och så vidare. Chocolate always wins.

junk.jpg

Fun!

För min egen del så är det regelbundna uppryckningar med förutsägbart och obönhörligt förfall därefter som gäller. Jag är jätteduktig i några veckor, mindre duktig ett tag och sen är det kaos innan jag får panik och slutar med alla skitvanor och det börjar om. Cirkeln sluts.

Sluta äta skräp, sägs det. Det låter så lätt. När man är mätt är det inga problem att skita i att köpa ett bigpack snickers men när man är vrålhungrig så är man inte lika tuff. Ni har alla varit där, ni vet precis vad jag pratar om. Handla - för - helvete - aldrig - hungrig om du har någon sorts tanke med hur du äter. 

Det är dessutom i själva verket lite oklart var gränsen går för vad som är dåligt för en. Hel och halvfabrikat. Processad och halvprocessat. Är keso dåligt, det är ju processad mat? Många förtröstande sanningar delas dessutom runt fikabordet. Choklad är egentligen nyttigt. Glass är egentligen nyttigt.

- Nej, det är det fan inte! Sluta läs idiotiska bloggar om kost, fråga en expert istället, en riktig expert alltså. En sådan med en vetenskaplig utbildning. Inte något jävla youtube/wikipediaproffs.

På något sätt måste vi få in i våra skallar att vad som är nyttigt för oss inte är vad våra hjärnor vill ha. Vi är byggda för att kuta runt i Afrika. Trötta, kalla och hungriga. Ständigt drivna av ångest, rädsla och begär. Ständigt på jakt efter föda. Då fungerar alla system perfekt. Varenda mekanism som gör oss feta och dumma i huvudet i det moderna samhället kommer till sin rätt.

Men vem fan vill leva så? Ungefär ingen. Vi vältrar oss i vårt överflöd men för att inte dö i förtid så simulerar vi hemskt-liv-på-savannen. Istället för att slita i gruvan dag ut och dag in kör vi funktionella övningar på gymmet. Vi bär en meningslös säck fram och tillbaka över golvet istället för att bärga skörden. Istället för att regelbundet få slut på mat så fyller vi våra magar med grönkål eller simulerar hungersnöd med 5:2 dieten.

Vi har det så bra att vi måste låtsas ha det dåligt. Vi har det så bekvämt att våra kroppar går sönder. Vi har så mycket mat att vi äter ihjäl oss. Kanske dags att backa bandet lite?

 

John Annerud

Rymdblomma 1Jag är inte coach men

Share
Podbean App

Play this podcast on Podbean App