Follow

Det var fan på tiden. Den europeiska regionalstävlingen har delats i två. Om det leder till att vi får fler svenskar till games får vi se men det ökar chansen en hel del tycker jag. Senast torskade som de flesta vet vår stolta fanbärare unge herr Högberg på det berömda håret och kvalificerade sig inte. Smärtan. Hoppet tändes direkt i mitt och många andras hjärtan när jag fick reda på att både Jason Smith och Lukas Esslinger numera blir förpassade till en annan region. Nu är Lukas motstånd, om man ska gå på förra årets leaderboard, betydligt beskedligare. De tuffaste motståndarna är en småtrasig Jonne Koski och Björgvin Karl Gudmundsson, annars finns det inte speciellt mycket kända namn. En viss liten dansk tjuv finns ju så klart kvar men inte en chans att Lukas släpper förbi den jäveln igen. Det kommer ju alltid någon ny ungjävel men det finns plats för det. Lukas är i teorin trea om eventen är snarlika och alla är ungefär i samma skick som förra året.

Viktor Långsved har en betydligt större chans i år. Han har harvat precis under gränsen ganska länge nu och det vore extremt roligt om han kom vidare. Har vi en jävla tur får vi se kungen av träningsgodis på plats också men det vore verkligen att stretcha det. Sverige kapar inte tre av fem kvalplatser såvida inte BKG halkar på någon glaciär och Koski går vilse i bastun.

På damsidan blir det fan kalabalik. Hälften+ av isländskorna har sedan tidigare flyttat till lättare regioner pga lättare. Nu finns det en chans att de börjar snegla hemåt när välavlönade lyxPT’s från Dubai inte får leka på samma regionals som dem. Om de inte gör det utan stannar i någon av de numera lite större, tajtare regionerna i Amerkat så har våra svenskor definitivt en chans. Jag sätter en imaginär slant på att Camilla Salomonsson krigar till sig en plats, enbart baserat på vad jag såg förra året. Amanda Frändén borde också lösa det om hon är kry. Mikaela Norrman kanske, men då måste hon ha tur med eventen. Jag vet inte om Helena Falk kör individual men jag hoppas det. Hon kör nog en Briggs och skiter i Masters ett år till. Frågan är hur Sara Armanius ska göra. Hon bevisade i förra årets Open att hon är på riktigt och har en jävligt stor chans att kapa en individuell gamesplacering om hon väljer att köra individuellt i år. Något säger mig att hon kommer köra på det. Very spännande.

regionals1.jpg

Speaking of team, nu jävlar. De skär ner antalet lagmedlemmar från sex till fyra. Det var verkligen på tiden. När tio lag med sex pers i varje springer runt på planen blir det kaos nästan vad de än gör och det är svårt att hålla reda på vad som pågår. I invitationals var lagen fyra och det såg alltid förbannat mycket bättre ut. Det här kommer göra lagen tajtare och bättre, vi kommer säkerligen få se mer topptoppitoppade lag när de individuella prestationerna får större inverkan. Teamtävlingen har för en gångs skull blivit riktigt intressant och jag kanske rentav orkar följa den det här året.

- JAAAA, jag vet våra lag har varit jätteduktiga, heja sverige osv men för fan, hur många av eventen de senaste åren har varit riktigt kul att kolla på? Jag vet ett par men ni får gärna tipsa. IT IS NOT A FUNNY att se 40 pers plaska runt i vattnet runt en pir med nån jävla gummibåt/bår i en timme. Marklyftstävlingen var kul. Jävligt kul till och med. Och lite läskig. Annars har det inte funnits mycket som har varit klockrent enligt mig. Invitationals har alltid spöat team på games rent eventmässigt. En annan aspekt är att jag tror att Sveriges framgångar har varit länkat till det stora lagformatet. Vi är bra på att göra saker tillsammans. När teamen blir mindre och kräver mer individuell skicklighet finns det en chans att det är till vår kollektiva stolthets nackdel.

Tillbaka till Regionals. De lägger till ett event och förlänger tävlingen något. Detta är bra enligt mig eftersom det jämnar ut fältet ytterligare. En bomb i ett event är fortfarande inte bra men det har något mindre katastrofala följder nu. Regionals blir lite mer som ett mini-games vilket är precis vad det borde vara. Nu blir det verkligen en kamp om vem som är bäst i Europa. Det är klockrent. Jag är en av dem som tycker att regionals är precis lika kul att följa som games, om inte roligare.

Övriga förändringar är det inte så mycket att orda om. Glidarregionerna i USA har blivit färre och därmed har det blivit tajtare om platserna. Crossfit delade av ryssland på mitten och slängde hälften till oss här i Europa och resten till Asien. Sydamerika får en egen regionals men de får bara skicka en (1) atlet/team från varje grupp. Nästan komiskt. Vissa regionals får skicka fyra, andra fem. Totalen vid games blir samma som tidigare. Inga konstigheter. Att Europa blev avdelat är helt klart den stora grejen. Att den överlägset största regionen sett till opendeltagare blev delad i två kommer skaka om pjäserna rejält.

Bring it 2018, jag har har aldrig varit så här taggad inför en säsong!

 

John Annerud

Rymdblomma 1Jag är inte coach men

Share