Follow

Någonstans mellan repetition sju och åtta i ett set burpees vill jag gärna bli distraherad. Repetition ett till tre är i regel ganska kul. På vägen upp i fyran konstaterar jag att det nog går lite för fort. Jag slår oftast i golvet lite för hårt i femman och tappar luften. Under sexan kommer det första lilla kvävda stönet men det är under repetition sju som förhandlingen börjar.

Behöver jag göra det här? Känner jag mig inte lite krasslig? Kanske ska ta det lugnt? Gör inte knäet lite ont? Det är ingen tävling! Det var en lång dag på jobbet. Jag borde inte ätit så mycket till lunch. Sov jag inte lite dåligt? Ingen märker om jag skippar en rep..

burpee1.jpg

Lite distraktion tack. Det är klart att om någon vrålar KÅMIJENUU en halv decimeter från mitt öra så försvinner den där vekheten tillfälligt men så fort coachen har gått vidare till nästa offer börjar det om. Det här är inte bra. Att kunna blocka ut vett och sans är en central komponent i crossfit. Denial is your friend. 

Men så länge det är bra musik kan jag ta mig igenom det mesta. En grisig wod kräver lika grisig musik. En malande monoton trance till en chipper. Hetsig rock till Fran. Tunga beats till DT. Ni fattar. Skulle coachen göra bort sig och välja fel soundtrack till ditt självskadebeteende så blir det ingen bra dag på boxen, helt klart. Är dessutom ljudet skit och för lågt så spelar det ingen roll om hen lyckats välja rätt låt. Dessutom, vem fan vill köra Fran och höra nån jänkare deklarera att han minsann dansar med någon i rött? Det måste vara lite jävla drag eller vad du nu vill kalla det. Inget under 180 bpm (musiksnobberispråk för svinsnabbt tempo) i en ångestladdad 21-15-9.

Ingen vill höra de andras fisar, rapar och halvkvävda stön. Ingen låter tuff längst ner i en burpee. Det ska vara så högt så att man inte kan tänka. Det finns nog ingen övre gräns för volymen. Ja, det kan bli jobbigt för den stackars, stackars, stackars lilla coachen som måste vråla stämbanden ur led men det skiter jag i. Det ska vara så högt så att jag hamnar i min egen bubbla och omgivningen försvinner, annars fattar jag ju vad jag håller på med. Ingen ska få skrämselhicka av att någon dumpar en skivstång eller yttrar sig primalt. Det ska vara kaos under en WOD. Det ska vara krig. 

coachmusik.jpg

Och byt playlist ibland för helvete! Till slut hör man inte låtarna längre. Det blir bara brus. Jag vet att ni coacher egentligen bara vill programmera roliga wodar och tvätta magnesium men tyvärr, lite kreativa får ni allt vara. Och tänk inte ens tanken att outsourca låtfixandet till medlemmarna. Då blir det totalt kaos. Tips, behandla musiken under träningen precis som sexlivet. Samma tid, samma kanal, samma program leder inte till några jävla sensationer direkt. Oväsen, överraskningar och tinnitus är i regel bra tecken.

Ljudanläggningen är lika viktig som övrig träningsutrustning. Snåla inte på den, det straffar sig. Om man tror att lillsyrrans gamla stereo duger för att överrösta skramlet av tio samfällt dumpade skivstänger är man sjukligt optimistisk, fast det är väl å andra sidan de flesta som startar en crossfitbox. Sen finns det band som är så jävla dåliga att man får öroncancer bara av att höra någon nynna på en låt som är lik en av deras, typ Volbeat. Detta band är förbjudet. Om målgruppen är volvoälskare med tvåsiffrig inavelsgrad så hör det inte hemma i en träningsanläggning med tänkande människor. Släng på det på förfesten innan ni åker i något bakhjulsdrivet till dansbanan istället. 

 

John Annerud

Bandhitler på Jag är inte coach men

Share