Follow

De flesta känner nog igen den nervösa förväntan som infinner sig när det snart är dags att lyfta väldigt tungt. Det pendlar mellan det här kommer fan aldrig gå och nu jävlar! Ingenting slår känslan av att dra upp en vikt man aldrig tidigare kunnat rubba och det känns lätt. Adrenalinpåslaget gör en alldeles matt. När vikten slår i golvet har man vunnit, man har besegrat sig själv. Man är starkare än förut. Det går framåt. Det går bra nu.

Det är något speciellt med att greppa den räfflade skivstången. Jag vet inte exakt vad det är men det gör mig trygg. Man behöver inte lyfta sitt max eller ens anstränga sig speciellt mycket för att få den känslan. Ibland drar jag och tränar på bekväma vikter utan att pressa mig bara för att få den känslan. Den ger mig självförtroende, tillit och styrka. Ett snyggt ryck där allt sitter är magiskt. Jag kanske inte kan köra olympiska lyft hela mitt liv men jag kommer absolut lyfta skrot så länge det går.

Jag har skadat mig många gånger. Tweakat leder, fått muskelbristningar, ryggskott och diskbråck. Jag går ändå alltid tillbaka till samma sorts träning. När jag inte kan träna på grund av skada eller annat är jag olycklig. Ingenting är fanimej kul. Jag vill tillbaka till the grind, jag vill tillbaka till känslan av att zona in på övningen. När omvärlden försvinner, det är bara jag och uppgiften. Skiten ska upp.

skrot5.jpg 

Nu blir det svajigt men jag sladdar in på den här pucken ändå. Jag tycker det är en påtaglig skillnad på kvinnor som lyfter skrot och de som inte gör det. Det bygger upp dem mer än bara fysiskt. Det förändrar hela deras utstrålning. I det klimatet jag har vuxit upp har det varit tydligt att män får lära sig att de borde kunna och kvinnor fått lära sig att de antagligen inte kan. Det syns efter ett tag att det här till stor del försvinner när kvinnorna har börjat utvecklas styrkemässigt. Blicken förändras. Självförtroendet växer. De står och går med stolthet och pondus. Det är magiskt att se.

Träningen är en långsam, nästan omärklig progression som man knappt märker av själv. Det kräver tålamod. Den som vill ha omedelbara resultat slutar i frustration ganska snabbt. Andra kommer in i rutinerna och tuggar på. Gör sina pass, set och reps. Varenda ett trots regn, bilköer, gnäll från omgivningen, dåliga öppettider, högtider, skador och annat strul. Man sover timmarna och äter salladen. Efter ett tag börjar folk kommentera ens förändring, oftast i förvånade ordalag. Wow, har du börjat träna? De söker efter ett magiskt knep. En quick fix. Ett sätt att bli tränad utan att träna. Detta är grunden till alla tränings- och diettrender. Det man måste förstå är att det inte finns någon annan genväg än att tycka om att träna. Det är det enda fusket som finns. Blir du glad av att lyfta så har du redan allt du behöver. Gå och lyft. Bli trött. Må bra.

 

John Annerud

Rymdblomma 1Jag är inte coach men

Share