Follow

Vad är nyttig mat? Den frågan måste besvaras med motfrågan “för vem då?” om den ska ha minsta bäring. Inte ens om du får veta allt om en persons livssituation och hälsa är det säkert att du prickar bulls-eye i frågan om vilken kost som bäst lämpar sig för denne. Några generella riktlinjer finns det förstås. Äta råvaror i större utsträckning än färdigmat, inte dricka för mycket alkohol, att variera för att säkra intaget av mikronutrienter.

So far, so good.

Här någonstans trodde jag att det skulle gå för sig att äta lax, pressad potatis och gröna grönsaker som en måltid och vara nöjd med det. Eller havregrynsgröt med bär och ägg till det. Eller för all del en saftig burgare, det är faktiskt ingen hemsk måltid ur näringssynpunkt, och förresten spelar det ingen roll för allt måste inte vara nyttigt.  

Vad jag inte riktigt förstått, men som jag fått berättat för mig av instagram är detta: Du skall ingen annan kost hava jämte den snobbiga. Din mat är aldrig så nyttig som när den är vacker och innehåller en miljon obegripliga ingredienser. Ett typiskt konto som marknadsför sig själv under hashtaggarna #cleaneating #healthyfood #balance och så vidare lär mig att för att en maträtt ska duga att äta måste den innehålla minst tjugo ingredienser varav du kände till max tre sedan innan, det ska vara små portioner, lagom för en femåring, upplagt på en vacker bricka och toppad med en blomma från trädgården. När det vankas godsaker ska vi inte ens prata om alla kokossocker, bönmixar och antioxidantpulver som måste tillsättas för att få något som påminner om - men som absolut inte kan - ersätta en kladdkaka.

För det här är också en del av min irritation, allt de där cleaneating-människorna gör skvallrar ju om en illa dold längtan efter den äkta varan. Inget fel i det, sötsug är helt okej. Jag själv vill ha chokladpudding varje dag men det vore inte bra för mig att äta vanlig varje dag, så jag köper proteinpuddingar. Skillnaden? Det tar mig tio sekunder att betala en sådan. Jag behöver inte dedikera en eftermiddag till att få ihop eländet.

acai2.jpg

VEM GÖR SÅNT HÄR?! Lite fördomsfullt skulle jag säga att det är kvinnor 15-45 i övre medelklassen med ganska mycket extra tid, kanske på grund av mammaledighet eller skola, vad vet jag. De har resurser att lägga på ett vackert stilleben i motljus om dagen och ett kaloriunderskott som en soldat på fältvecka, tur att man kan döva hungern med likes.

Är jag avundsjuk? Lite kanske, men mest redigt förbannad på alla dessa influencers med tusentals följare som är beredda att göra vad som helst för att efterlikna sina idolers “lifestyle” utan respekt för att deras följare kanske är utbrända, ensamstående, fattiga eller bara HAR ETT LIV utanför insta.

Nästan lika förbannad är jag på de närmast religiösa konnotationer som finnes i taggandet av #raw och #vegan som                antyder att en ortodox kostföring är rätt och rimligt vilket skapar matångest hos flertalet och river upp gamla ätstörda sår för andra.

Det tar liksom inte slut med saker att reta sig på.

Restriktiv kost som redan är en kvinnofälla av stora mått blir en ännu större grej i mångas liv när det inte bara ska vara nyttigt och energisnålt utan även sagolikt vackert. Känn pressen. Den här skiten är giftigare än regelrätt reklam, de säljer drömmen som inget företag.

Jag kokar av tanken på att vi som har begränsad ekonomi undermedvetet förleds in i tankebanorna som säger att spejsiga morotsfröknäcken är svaret på vad vi ska äta till mellanmål när livet handlar om så mycket mer än att stå och krångla i köket. Framför allt blir jag förbannad på att det här är lurendrejeri på högsta nivå från producenterna, de vill att du ska tro att deras överprisade produkter är vägen till hälsa, de saluför sig visserligen genom ett medium, alltså din favorit-infuencer, men låt mig berätta en hemlighet - de vill inte ditt bästa.

Get with the times kanske ni tycker men min aversion har så lite att göra med att det är nymodigheter och så mycket om att man gör hälsosam mat till en vetenskap och inte bara det, en vetenskap för de rika som har råd att köpa lucumapulver från shamanernas dal och äkta alkemistsalt från edens fucking lustgård. Är du inte rik, allokera då resurser från något annat. Det viktiga är att det ser bra ut på instagram. JAG BLIR SÅ SNE!

Den trendiga sagolandskosten får mig att betrakta byggarnas sammanbitna micrande av torsk och sparris med en större ödmjukhet än tidigare. För där finns inget gnäll, inget gulligull, de bara kör. Håll för näsan och svälj. Strävan efter kosmetisk perfektion i kosten får mig att längta efter hederligt billig hälsosam mat. Det billigaste du kan äta är i regel det nyttigaste. Tänk rotfrukter, potatis, havregryn, ägg, mejerier you name it. Varför sluta där? För varje bild jag ser på en smoothiebowl drar jag i mig en laddning aspartam och konserveringsmedel på pin kiv. I min revolution serveras endast mat utan frön. Varför ska det vara frön i allt enligt hälsomänniskor? Vi är för helvete inga fåglar.

All denna kosthysteri mig att längta efter enkelhet, osnobbig matglädje och mammas mat. 

Lorena Sierra Gustavsson

KostideologJag är inte coach men

Share