Follow

Av: John Annerud

Jag har alltid undrat vad det är som stör de manliga männen så mycket med crossfit. Alla de stora kraftsporterna är rätt lika varandra. Samtliga hanterar skivstänger. Samtliga bygger muskler. Samtliga älskar träningen. De kan respektera varandra men ingen jävel tycker om Crossfit.

Frågar man vad som är fel med crossfit ejenkligen (göteborgskt uttal) så får man höra vaga uttalanden om era jävla pullups eller skador eller vad det nu kan vara. Det känns aldrig genuint. Det måste vara något djupare.

Vi gör en liten analysjävel:

Är det skadorna? Gå till en fotbollsklubb och fråga gänget hur fräscha knän de har. Be om en handuppräckning på vilka som haft en allvarlig skada under de senaste åren. Aj-aj-aj. Men ingen jävel gnäller på fotboll.

Är det kippandet? Ja, det stör folk. Kritikerna är samma gäng som vill använda så lite muskler som möjligt i varje övning. Läs baddabilders. Intressant nog ser man ofta samma gäng stå och jucka upp sina bicepcurls. Säg inte till dem att det påminner om KB-svingar. Det blir så dålig stämning då.

Är det kläderna? Ja, möjligen. Gå till ett vanligt jävla gym. Titta på herrarna. Svart. Ibland dyker det upp nån jävla hippie som vågar ha något vitt på sig men i jämförelse ser en slumpvis utvald del av crossfitpopulationen ut som ett snedtrippat pridetåg.

man3.jpg

Är det gemenskapen? Nej, men baddabilders är ensamvargar så de stör antagligen ihjäl sig när sekten/pridetåget lufsar förbi på sin fyrahundring runt boxen. Styrkelyftarna, tyngdlyftarna och övriga pratar faktiskt med varandra ibland och gemenskapen i Strongman är legendarisk. Men här finns något. Crossfitare är så lyckliga. En riktig karl är tamejfan inte lycklig.

Är det de lätta vikterna? Sexhundramiljoner reps är fan inte manligt. Det är manligt att lyfta en tung sak en eller två gånger men sen är det fan cardio och är det något som är fastställt så är det att det är manligt som fan att dö av hjärtproblem.

man2.jpg

Är det utseendefixeringen? Ja, det här måste spela in. Bortsett från att våra kära baddibilders är utseendefixeringen personifierade så föraktar styrkelyftare och Starka Män denna fixering (med rätta).

Är det träningsfilosofin? Detta är nog det centrala. Det är inte 10-12 reps med 5 min setvila. Det är inte 5x5 varannan dag. Det är inte 100 halvreps a la Les Mills.

Det är all you got, right now. Ge gärnet, gör en svettängel, gör några high five, svep en fitnessprodukt och åk hem.

Överstepräst Glassmans pseudovetenskapliga dravel om konstanta variabla tidsmodulationsrepetioner över distanser (nej, jag gick inte kursen) retar gallfeber på varenda jävel med nån sorts vettig examen förutom crossfitcoacher som nått maxlevel och vad vet jag, antagligen börjat raida.

Skälet till att crossfit inte är manligt är summan av all of the above. Man lyfter inte tyngst. Man är inte störst. Man gör inte flest reps. Man är inte mest rippad. Man är inte bäst på någonting. Man har kul och är lycklig.

 

Det går ju fan inte för sig.

 

John Annerud

 

Manlighetsminister på Jag är inte coach men 

Share