Follow

Open is coming

Tvätta tajtsen, kalka händerna och snorta några gram kreatin för snart är open här! Det är en speciell tid på året för alla som kör crossfit. Självklart kör inte alla open och självklart tycker inte alla att det är kul men ingen kan undgå att känna av entusiasmen som sprids i boxarna när det börjar närma sig. Kvällen innan Castro på sitt patenterade dryga vis myser ur sig sin nästa tortyrformel kokar det i hela crossfitvärlden. Ska det bli thrusters? Vad är den nya övningen för i år? Måste man kunna muscle-ups? JAG KAN INTE DOUBLE UNDERS ÄN!

För den som deltar i open finns inte de vanliga genvägarna. Det vill säga, du får inte improvisera om woden så den blir mysig just för dig och du får inte fula med repsen eftersom en för stunden jävligt irriterande person kommer hjälpa dig att räkna dem. Denna säkerligen skadeglada så kallade kamrat kommer också hjälpsamt påminna dig om att du inte följer rörelsestandarden med ett kärleksfullt “NO REP” när du som minst behöver det. Det är inte till fullo fastställt men mycket pekar på att det är att no-reppa kompisar som är meningen med livet. 

Att mordfrekvensen i Sverige inte peakar under Februari och Mars är egentligen underligt. 

Tro mig, jag älskar open. Det är fan nyårsafton, julafton och påskafton på samma gång. Den nya säsongen sparkar igång och alla är med, vem kan inte älska sån skit?

intecoachopen2.jpg

Boxägarna, till exempel. För deras del innebär Open inte bara leende och lycka. En fem veckor lång uppfuckning av schemat, programmeringen, privatlivet och nattsömnen är i regel det första de tänker på när någon entusiast börjar yra om det. Om er lilla solstråle till headcoach blir lite bitsk under den här perioden så föreslår jag att ni inte tar det personligt, det kommer vara rätt mycket att stå i. Mer än en gång har det lismande aset från andra sidan dammen skapat halsbränna och hjärtklappning när ägare och personal har fått dammsuga världen efter någon ny obskyr pryl som ingen jävel tänkt på att de kanske borde ha. 22,5 kilos hantlar någon?

Hur många coacher blev livrädda av att se medlemmarna bananrygga upp marklyften förra och förrförra året? En och annan desperat muscle-up sliter hål i känsliga coachers själar. Kändes det gött att panikcoacha frontrack dumbell lounges och dumbell snatch i sista sekunden? Gissar på nej. 

De flesta boxar drar igång ett event där alla medlemmarna kör openwodarna tillsammans. Kul, mysigt, feststämning och allt sånt där. Det enda skälet till att de gör detta är dock för att undvika kaoset när medlemmarna skall improvisera ihop tävlingarna själva. Folk är i vägen för varandra och har någon en nyckel till boxen så har de också konstant 50 meddelanden i telefonen där medlemmarna frågar om de kan komma och öppna. Att arrangera ett event för mellan 50 och 500 medlemmar är inte kattskit direkt och de flesta får arbeta hela helgen, alla veckorna, i regel oavlönat, bara för att få skiten att flyta på någorlunda.

notlecoach.jpg

Open är en tuff morsa mot de som vill in på regionalsnivå den kommande säsongen. Blir du sjuk, skadad eller translokerad till en annan dimension och missar en vecka är du fucked. Säsongen är bortblåst. Även om man kan föra en dräglig tillvaro som atlet på de lite mindre tävlingarna så är Games än så länge det enda som gäller för den seriöse crossfitatleten. Missar du regionals med en poäng är det samma sak. Bara att vänta ett år. De flesta spelar mind games och rapporterar inte in sina resultat förrän i absolut sista sekunden. Det är nervöst. Det är inte på skoj. En dålig placering kan innebära förlorade sponsorer, förlorade platser på stora tävlingar och det innebär definitivt ett tungt misslyckande. De flesta har tränat varje dag i över ett år för den här chansen. Don’t slip.

För oss andra gäller det bara att göra sitt bästa. Har du blivit bättre än polarna? Ska du äntligen komma topp fem i boxen? Är du bättre än den där nya jäveln som alltid är så snabb? Hur ligger jag till i Sverige? Europa? Världen? Det ska bli förbannat kul att veta. 

Nu är det för sent för några quick fixes för att få bättre resultat. Annat än att dopa sig då alltså, men det utgår jag naivt ifrån att ingen som läser detta skulle få för sig att göra. Det spelar ingen roll om du klipper dig, tejpar stängerna, drar kalk mellan skinkorna eller lär dig kullerbyttor. Det är hela årets insats som räknas. Nu är det för sent. Nu är det upp till bevis. 

Ses på leaderboarden!

John Annerud

Rymdblomma 1Jag är inte coach men

Share