Follow

Den senaste tidens tjafs mellan Jacob Gudiol och Martina Johansson har i och för sig varit ganska underhållande, det är inte ofta man får se en vuxen käbbla och ljuga inför öppen ridå om saker som lätt går att kontrollera, men framför allt så har det gjort det otroligt tydligt att vi befinner oss i post-truth-epoken där tyckande går före kunnande och sanningen är en produkt som marknadsförs och säljs oavsett om det man säger stämmer eller inte.

Jakten på bekvämlighet och simplifiering har trängt bort de gamla auktoriteterna och institutionerna. Nu är det influencers som bestämmer vad det är som gäller. En person med en miljon följare på instagram kan utan besvär få en oroande mängd av sina följare att förskjuta beprövad och underbyggd fakta som förlegad och utdaterad.

Hur galet det än är.

En dokumentär på netflix ses som mer tillförlitlig än ett uttalande från en akademisk* forskare med otaliga publikationer. Man misstror vetenskap som korrupt, köpt och ondskefull. Ett tilltalande ansikte på sociala medier som osjälviskt kämpar i "motvind" mot de stora instutitionerna och företagen kan väl knappast ha någon dold agenda? (Men köp deras bok)

Det är paketeringen som är nyckeln, precis som med de flesta andra produkter. En stel akademiker i vit rock och obefintligt intresse för sitt eget utseende ställs mot en fitnesskropp i optiljus. En lång och jobbig förklaring med trettio förbehåll och det-beror-på ställs mot två meningar med bildbevis.

En mirakelprodukt, en filosofi och en lösning ställs mot krångliga förklaringar, äckliga specialmediciner och alldeles för jobbig träning.

Lätta val mot svåra val.

Då blir det inte så svårt egentligen.

John Annerud

Försöker vara vettigJag är inte coach men

*Man måste vara tydlig med att en forskare är av akademisk sort och inte den numera lite vanligare googlat-på-fyllan-varianten.

Share